Söker nån som kan peka ut stigen tillbaka till livet, glädjen, energin.

Han kanske är på g om några veckor/dagar..?

Snart är det dags.

Vad gör man om man har ont om möbler, och bor i ett hus fullt av glada pensionärer som inte har hjärta att slänga allt gammalt bråte? Jo, man sätter upp en annons där det står något i stil med "Hej, har du gamla möbler som du inte använder så tar jag gärna över dem, lägg en lapp i brevlådan så kommer jag och kikar". Resultatet blev tre kassar textilier och en vagnslast - ja, jag överdriver inte! - med stolar, småbord, en fåtölj, en byrå, en lookalike-persisk-matta, en lampa, en dammsugare - yay, äntligen en egen! - och lite krukväxter. Gissa om man var lycklig när man kom hem och hade ett riktigt roligt möblerings- och homestylingsarbete framör sig. Min lägenhet blir gulligare och puttenuttigare för var dag nu, känns det som. Och inte mig emot. Smultrongardiner i köket är snyggt.

Hur misslyckas man med tigerkaka?

Antagligen genom att vara riktigt tankspridd.

Tänkte att jag skulle pröva om det gick att göra tigerkaka utan recept och utan mått, bara lite hipp som happ. Och jodå, det gick väl bra - med den lilla detaljen att jag totalt glömde bort bakpulver. Och jag måste varit riktigt trött när jag bröade formen, eftersom det första jag strödde i inte var ströbröd utan ris..!

Dock fluffade den till sig hyfsat bra ialla fall, förvånansvärt nog. Och blev lite extra knaprig i bottnen här och var... Kanske inte godkänd enligt konstens regler, men helt klart väl godkänd smakmässigt. Mumsa mumsa.

Vad gör man egentligen i sommartider, om man är en sån där som jobbar? Går man miste om allt då?

Inte då.

Det gäller bara att fånga ögonblicken, ta chansen när den kommer, och svänga en extra runda innan man går hem.

Först då visar sig paradiset.

Som när punkan på cykeln äntligen låter sig lagas, med lite hjälp från en tryckluftsslang och rådgivning från några händiga mackjobbare på Statoil - första gången jag lagar en punka, vad katten! Alla får väl va nybörjare i början. Och premiärcykelturen plötsligt lämnar trygga asfalten, svänger in på en grusstig, för att bakom nästa syrénkrök - öppna ett blomstrande åkerhav, smyckat av loja hästar, och träd och ax som vajar i vinden. Himlen är för blå, solen steker som om det vore sista dagen den fick skina. Vidstäckt, vidöppet, på gränsen till oändligt. Klart jag var tvungen att ge mig ut i detta sagolika landskap. Tallyho.

Eller när det är sådär outhärdligt varmt och jag och en kompis bestämmer oss för att bara lata oss i en park med jordgubbar och bullar, och snart får sällskap av en annan kompis med två supergoa hundar, en fyraårig jackrussel och en fyramånaders blandis mellan leonberger och schäfer... Söt är bara förnamnet.

Eller varför inte de där vardagliga badstunderna, morgondoppet i tjärnen, eftermiddagsdoppet när man har tid att ligga i och känna hur vattnet blir varmare och varmare ju mer man vänjer sig, eller premiärsimturen i en helt ny liten sjö knappt en kvarts bussfärd från city - eller kanske en halvtimme med cykel? Måste provas nu när hjulingen åter är brukbar.

Och glöm för allt i världen inte alla grillkvällar som sträcker sig till långt in på natten, i brasans sken mitt i skogen, med marinerade stekar, kryddkorvar, mashmallows...

Nästa vecka blir det segling igen, i stockholms skärgård. Och några veckor därefter styr jag kosan mot sveriges sommarparadis nummer ett - gotland. Mitt fårö. Coolare natur får man leta efter. Det växer skor på klapperstenstränderna där!

Frukost, träning, lunch, jobb till 22.00. Avslutar man då dagen med att gå hem och sitta och löka i lägenheten? Icke då. Man drar ut i skogen till en öppen eld, runt vilken en skara bekanta ansikten, och en hel del nya, samlat sig för att åtnjuta lite okomplicerat umgänge över kall öl och grillade mashmallows.

Är det sommar eller?

Fattas bara liiiite lite varmare temperatur i luften, ungefär som det var innan regnen sköljde bort värmen för några dagar sen, så skulle det känts som en sån där riktig sommarnatt. Men magin hägrade i luften, susade genom trädens lövverk. månen sken rund och gul, elden sprakade varmt. Människorna log, skrattade, bekymmerslöst för några timmar. Långt bort från vardagens måsten.

Atmosfären har borrat sig in i mina kläder, den friska av skogsluft och den rökiga från eldstaden. Den doften får bli mitt minne av en härlig upplvelse. Doften av eld.

Andning. In, ut, rytm som brusar i öronen. Medvetenhet om varenda cell i kroppen, hur allting arbetar, hänger ihop i kroppens kretslopp. Blodet susar, ilar genom artärerna, pulserar i fingertoppar och ögonlock. Långt bort hörs andra ljud, trafik, vind. Men bara som en avlägsen förnimmelse. Det yttre fönstret är avstängt nu, fördraget. Fokus ligger på insidan.

Jag är en extrem nybörjare i meditation. Fick en liten genomgång och en instruktion att arbeta vidare på för några veckor sen, och sedan dess har det rullat på. Varje dag. Det började med en minut med slutna ögon för att försöka rensa i kaoset, och varje onsdag lägger jag på en halv minut. Jag är nu uppe i två... Inte så anmärkningsvärt. Men det resultat jag har uppnått, det fenomen jag upplevt på den här korta tiden, är helt enorm! Virrvarret av tankar är fortfarande där, men i meditationen blir varje tanke kristallklar. Allt som urskiljs, förtydligas och visar sin innebörd i dessa korta små minuter... Jag borde nästan sitta med pennan i högsta hugg när tiden är ute. Snacka om effektivt tankearbete. Häftigt ju.

Näääe, det kan man väl inte kalla det. Inte med tanke på att takpluggen sprack när skruvkroken var halvvägs inne, och hela schabraket nu sitter däruppe i badrumstaket på sniskan, halvvägs inborrat och med fina hammarbucklor på takfärgen runtomkring. Grattis Emma. Ibland känner man sig lite bimbo... Intrycket förstärktes säkert av att jag valde bikini istället för snickarbyxor som arbetsmundering. Vafarao, ska man skapa en image så ska man göra det ordentligt. Liten darrbent bikinibrud på ranglig stol med jättestor betongborr i näven som får armarna att dallra. Charmig som få, alltid!

Kvällen har ialla fall avslutats med något som jag tryggt kan erkänna att jag är betydligt mer inlärd i. Spinning med sällskap av Lillan på friskis, tätt åtföljt av yoga, hempromenad på lummiga cykelstigar, en äppel- och melonsmoothie spetsad med lime till kvällen, och en massa planering inför morgondagen. Jisses, även om jag inte jobbar imorgon så är schemat ändå fullspäckat. Föräldrakurs, inskrivning på jobbgarantin, ringa ultraljudet, lämna återrapporter för tre dagars demoarbete förra veckan, träna såklart... Förra veckans fulltidsarbete har gjort att träningen helt kommit i skymundan! Nicht bra. Nåja, nu kommer det igång igen.

Det här blev en massa rabblande. Så blir det när det är för mycket tankar som surrar i skallen. Nåja, vad vore livet utan en almanacka? Det blir väl antagligen långtråkigt och dötrist och tråkigt och alldeles... Alldeles underbart.

... hon spritsar bananbakelser, brer tryffelkräm på kladdkakan och kavlar tekakor mest hela dagen.

Hur får man in en fot i en bransch som kräver utbildning och erfarenhet utan att ha någon som helst utbildning eller erfarenhet över huvud taget? Ja, det vete katten. Men det gick ialla fall! Jag är från och med idag även Bagare på icabutiken där jag jobbar. De har mitt nummer, så om någon blir sjuk eller inte kan jobba... Hoppas, hoppas, hoppas...

Jag känner det. Det spritter i hela kroppen. Nu. Nu. NU. Sommaren är här!

Solen har gassat och värmt upp varenda gatsten i stan och klipphäll i skogen. Och mitt på dagen kom första sommarregnet, den där ljumma, milda strilet som inbjuder till regndans och galenskaper. Jag satt och mumsade lunch på terrassen medans hällregnet slukade världen utanför. Det var lika varmt trots regn, inte en endaste rå pust i luften.

Och ännu varmare blev det när solen kikade fram bakom molnen igen.

Så varmt att jag var tvungen att ta sommarens första riktiga simtur, i min lilla skogstjärn tio minuter från min lägenhet.

Dis längs stranden, spegelblankt vatten, en stilla skog, en brygga, och en gudomligt ljuv atmosfär som lyst med sin kyliga frånvaro hela bistra vintern. Okej, det var inte varmt, tvärtom rätt svalt. Men extatiskt skönt. Rent utav meditativt.

Ibland inser man inte vilken lyx man lever i förrän man ... upptäcker det!

Härmed förklarar jag sommaren invigd.

Man kan fira en händelse på olika sätt. Vissa gör det med pompa och ståt. Andra gör det inte alls. Jag tog en morgonpromenad genom solskensdränkta åkerlandskap och skogsstigar, hälsade på en bonde och en glad dalmatiner som insisterade på att leka apport med sin gummileksak. Ja, det var min riktiga födelsedag, det. Den som inträffade idag, den 12 maj. Men jag hade ett party också. Av den riktigt klassiska, barnvänliga sorten. Håll i hatten, här kommer genomdraget...

Fredag 7 maj.

Det är kväll. Det är kkkkalllllllt och ruggigare än en blöt isbjörnsnos. Jag står och väntar på mamma inne  stationshuset och håller värmen så gott det går. Tåget är försenat en kvart. Och jag väntar. En kvart går, och ingen mamma... Det visar sig att hon tagit tåget efterråt, eftersom det första var fullt. Å inga pengar på mobilen, å jag är för snål för att ringa... Som vanligt, alltså! Nåja, Två huttrande små gummor lyckas till slut hitta varandra, kura ihop sig på bussen mot Hageby, hoppa av och hämta en lånemadrass, och kånka iväg till min adress.

Hissen dunkar igång och vi färdas uppåt, mot högsta våningen. Min hiss har tapeter som säkert sitter kvar sen huset byggdes på sjuttitalet, men enligt moschan skulle de kunna vara hypermoderna nu. Där ser man.

Och så blir det en presentation av den oerhörda lägenheten och alla dess lyxfinesser. Etage, terass, sovloft (loftsäng!), fönster i öst och väst... För att inte tala om mina tvättstilleben som stoltserar på golvet. Hade inte riktigt hunnit så långt som att plocka undan tvätten innan mamms (skulle) vara på väg. Men det fixades i ett nafs, parallellt med lite ministädning, mattskakning och undanplock. Min lägenhet har nog aldrig varit så ordningssam. Kvällen avslutas med en liten feta- tomat- och olivpasta. Innan jag har borstat tänderna har mamma redan slocknat på min minisoffa. Imorgon är det dags...

Lördag 8 maj.

Jag vaknar av att mamms smyger omkring nedanför loftet. Redan vaken? Okej då, jag går väl också upp. Än är det en del att göra. Kalle the cameraman kommer från stockholm halv elva, jag ska gå och möta upp honom. Mamms satte igång med att sätta upp sina medhavda gardiner som jag fått i present, och tillsammans fixade vi det sista i städväg inklusive lite inredningsfixande med mattorna... Dessutm skulle mamms prompt ha sitt kaffe på morgonen, så jag följde henne till willys innan jag gick iväg för att möta Kalle. Jisses, vilka principer.. Jag bara himlar med ögonen, jag.

Jag och Kalle promenerar längs Norrköpingsgatorna tillsammans, pratar om allt möjligt, det var ju trots allt ett tag sen vi sågs. Och så sticker vi in på Erikshjälpen för att han måste ha... En kaffebryggare. Dessa kaffemänniskor! Och inte dög det med snabbkaffe heller, nej, finfint willys brygg ska det vara. Cheezes...!

Inne på Erikshjälpen fick jag leka minibarn och peka ut en födelsedagspresent också. Då känner man sig verkligen liten. Jag, 21..? Pröva med 12. Det blev ialla fall en superschysst blå ljusslinga som numera tjänar som natt/hallampa och lyser upp vid sena hemkomster. 25 spänn. Love Erikshjälpen X)

Det dröjde ett bra tag innan resten av folket droppade in. I väntans tider blev det musikdiskussioner, popcorn- och yoghurtgodisfika och pyssel med fiskdammen. Små rara fiskar häftades fast på mitt blåa lakan. Mammas var übersnygga. Särskilt den gula hajen.

Allteftersom fler och fler kom, så började man inse hur liten min lägenhet egentligen är. 45 kvadrat går att dela på tolv pers, men det blir inte mycket armbågsrum över! Dock gjorde det ingenting, alla lyckades hitta sittplatser ialla fall. I soffan, på pallar, kuddar på golvet. Allt är tillåtet! Bara man har koll på läsken så ;)

Sen när tårtan bars in (gigantisk citroncheesecake garnerad med jordgubbar, björnbär, banan och vindruvor, och med tolv ljus! Se där, jag fyllde visst tolv ialla fall) så satt jag helt paff, jäääätteöverraskad över den fina tårtan som de hade knåpat ihop i köket och som jag inte hade en aaaaaning om... För jag hade inte alls knåpat ihop den redan fyra dagar innan och lagt att stelna i frysen. Nejdå.

Min tredubbla sats gick åt! Jag är förvånad. Tydligen var den någon viss person *HOST HARKLKRISTOFFER* som gluffat i sig merparten. Och trots en mage full med tårta så lyckades han vinna två gånger i rad i kroppstwister, med utvalda samarbetspartners. Taktiksnack hade han till och med. Men äh, det var bara tur. Säger födelsedagsbarnet som förlorade.

När norrköpingsklientelen började ebba ut ordnades kycklingpasta av mamma, som åtnjöts framför Idiocracy på min lilla minidator. Det var ett rätt intressant företag att fixa sittplats åt alla framför den lilla skärmen. Några utnyttjade utrymmet i tvåsitssoffan till max. Framför soffan bredde vi ut en madrass som resten fick sprida ut sig på. Mamma tog plats uppe på parketten, min loftsäng alltså. Och somnade.

Efter filmvisningen byggde vi om vardagsrummet till sovrum. Luftmadrasser, täcken och kuddar utnyttjades frikostigt, och rummet såg till slut ut som en mindre campingplats. Vi sov med öppna fönster, och ändå var det imma på rutorna natten igenom. Sju människor alstrar en del värme!

Trots en inte så fysiskt aktiv dag - kroppstwistern borträknad - så var jag helt utmattad när jag gick och lade mig. Social aktivitet tar på krafterna på ett helt annat sätt än fysisk ansträngning, Men det har helt klart varit en härlig födelsedag. Trots att jag egentligen inte fyllde år förrän fyra dagar efter.

Känns som att alla bloggar kommer hamna väldigt mycket i oordning just nu. Men så får det väl bli. Det här blir bara ett livstecken - en kort, kort liten hälsning från en totalt slutkörd Farbroremma efter helgens bravader.

På bordet fladdrar fem små chokladljus och sprider sin arom över lägenheten. Zimmer klingar i högtalarna. I tamburen står en påse med dricksglas och två fällstolar - tack Freja! Över stationsklockan hänger en sporadiskt uppsatt ljusslinga, också den är ny för helgen. Bordet har iklätts en skänkt blå duk, fönstrena har nya gardiner och en och annan blomma har hoppat ner i en av fyra nya zinkbaljor. Från loftsängen tittar Cheesecake ner - en mjuk liten kanin som lyckades bli överspilld med glasstårta knappt innan han hunnit hoppa ut ur presentpappret.

Jisses vad massa presenter - och jag har inte ens fyllt år än...

Över hela lägenheten rullar reklam- och dödskalleballonger sakta i varmluftsströmmen från något ännu ej avslaget element. Några serpentiner dinglar från fönsterkarmarna. En orange solnedgång lyser upp köket och skiner ner över min diskho, glänser i alla muggar och tallrikar som trängs däri.

Jag gillar starkt den här sortens stök. Det vittnar om en lyckad dag, människor som njutit av gemenskap och festligheter. Gårdagens kalas var riktigt, riktigt, riktigt lyckat. En resummé lägges snart upp... Som sagt, inläggen kommer i bakvänd ordning nu. Så kan det bli :)

Jag har blivit grymt förtjust i en låt som körs på vissa av friskis core- och spinningpass. Antar att den heter Tallyho.. Inte för att den har en exceptionellt vacker text eller melodi eller nåt i den stilen, utan mer för att, när man sluter ögonen och har refrängen vibrerande i skallbenet, så kan man verkligen föreställa sig att man är ett sånt där muskulöst cykeldille med slimmad outfit och polaroidsolisar, som svischar fram som vinden längs en tom väg mitt ute i en naturskön öken... Framtidsvisioner? Självklart!

Det här är jag om några år. ;)

Bild från http://www.southwestern.edu/studentlife/orgs/megaphone/wp-content/uploads/2010/03/triathlon123.jpg

Jag borde inte sitta uppe så här dags, med tanke på den stundande spinningen klockan sju imorgon... Och så borde jag väl fixa en lunchlåda till morgondagens demouppdrag. Kommer inte sova nånting inatt :P

Men så är det, när en gäelen mänska får för sig att flänga ihop den största cheesecaken Hageby skådat klockan halv tio på kvällen. Jisses vad tiden kan flyga iväg. Redan midnatt..?

Det är full fart på fixelitrixandet inför kalaset på lördag. Jag påminner mig själv hela tiden att det inte behövs extremt mycket förberedelser för att få ett lyckat resultat. Men jag kan inte låta bli. Det är ju så grymt kul att ordna party! Förutom min monstercheesecake som står i frysen nu, så letar jag fortfarande efter ytterligare två madrasser till de sista av sex stycken nattgäster. Fullt hus! Och några små, små prylar är inhandlade på erikshjälpen inför fiskdammsförfarandet. Bara godispåsar är ju ingen fantasi. I den här dammen kan det dyka upp lite allt möjligt...

På lördag morgon sätter jag något tillgängligt offer i ballongblåsartjänst. Försök inte gömma dig, mamma...

Har funderat lite på vad man skulle kunna köra för lek/ar (singular eller plural?) och kanske har bestämt mig för en originell tipspromenad med frågor om kalasets gäster. Frågorna kommer besvaras och facit kommer skrivas genom att undersöka hur berörda namn klarar vissa utmaningar under dagen... Moahaha.

Just ja. Ett finfint pris kommer tilldelas vinnaren. Även det inhandlat idag. Här är vi ambitiösa :)

Andra förslag på lekar? Skriv å kommentera och få din vilja igenom... Om den når upp till den exceptionella, originella, sensationella, mångdimensionella farbroremma-standarden...

Och, och, och!!! Min mobilladdare och USB-överföringskabel har ääääntligen anlänt med posten från storstan! Hela två dygn tog det. Oj vad jag är otålig. Men det är väl inte så konstigt, när jag har seglat en hel helg på fina gamla skamrost och tagit massor med mobilbilder, men inte kunnat lägga in dem i bloggen för att jag min slarver glömt kabeln i stan. Men nuuu! Nu blir det seglingsblogg. Direktrapporterat från Stockman (Shamrocks livräddardocka. Se bilden).

Eller imorgon. Jag borde väl sova egentligen.

Ja, jo. Uppdatering kommer vid ett lämpligare klockslag. Suck, vänta ännu längre...

... pizza without cheese - something feels seriously wrong...

... my hampster without his wheel. He wouldn't stand a day

... a shopaholic who has gone for a shoppingtrip and forgotten her creditcard - every shirt and skirt is so close but yet so far, far away

... *insert other suitable simile*.

Ge mig en uppgift över sommaren med efterföljande smällfet, garanterad lön! Nuuuuuu!

Fasiken, jag står inte ut med att inte konstant ha en buffert för tre månader framåt, som jag brukade ha... Att det ska kosta så mycket att leva, och att besparingar ska gå åt så snabbt.

Jag söker ju, och får så fina löften överallt från intervjuer och arbetsgivare att jodå, det ska väl inte vara några problem med ett litet vikariat över sommaren medans magen jäser, vi ska bara sammanställa resultaten från alla intervjuer och sen ger vi besked. But nooooo. They never call back.

Nu går jag ut med en allmän efterlysning. Vad skulle du göra för att tjäna en hacka på egen hand? Spela gitarr på gatan? Skriva smörbrev till kungen och hoppas på att han delar med sig av sina skattemiljoner? Starta en kurs i självförsvar? Starta eget... Ja, vadå?

Kommentarbomba mig, I need all the inspiration I can get!

Två terminers arbete är till ända. Kramar, hälsningar, mer eller mindre lättsamt avsked. Det har varit kul - stundtals jobbigt - och väldigt utvecklande. Inte minst för mig personligen.

Som en vän sade för någon vecka sen - your plan backfired, you wanted to develop your character but instead your character developed you!

Pjäsen som improviserades fram fick namnet Drivved, och handlade om en kvinna som spolats upp på en strand med total minnesförlust. Gradvis växer minnet tillbaka igen, ett trassligt garnnystan av upplevelser pusslas samman och kvinnan - och publiken - återupplever de mörka livsskeden och beslutstaganden som till slut lett till att hon spolats upp på stranden. Berättelsen hoppar mellan nutid och dåtid och slutet knyter samman tidslinjen till en cirkel, och allt börjar om från början igen. Dessutom blev slutet överraskande öppet - kanske skulle man göra en Drivved två nästa år? :P

Fast då är inte jag kvinnan. Huga vad tung den rollen var att spela. Men ändå nyttig. Jag lärde mig massor om hur människans psyke fungerar, och blev mer medveten om hur mycket det är vi själva kan styra över.

I teateravslutningen gjorde vi en riktigt kul övning tillsammans: Vår pjäs var egentligen cirka en timme lång, men vi kortade ner den till tio minuter och gjorde en riktigt komisk speedoversion. Och gissa om det blev ännu mer kaotiskt när alltihop kördes ner till en minut! Gaaaah, spring spring spring, hur mår du? Jättedåligt, pussa mig! nej fy, kräks ner i toan, snabbkaffe flyger all världens väg, maneter hit och dit...

Ehm. Man måste se det för att förstå den oerhörda magnituden i.. skådespelardjupet... Nä nu får jag inte ur mig nåt mer vettigt. Dags att knyta sig, tror jag. Har skrivit tre inlägg ikväll, och de blir bara värre och värre... Ett varningens ord om det skulle dyka upp ett till under den närmaste tiden: Vad du än gör, låt dig inte ryckas med i svammelstormen. Might cause severe brain damage!