Det finns ett antal levande genier i världen. Ett oräkneligt antal har aldrig blivit upptäckta. Vissa är till och med erkända. En tredje grupp är sympatiberömda för sin udda tankegångs skull. Man lägger huvudet på sne och tänker "naw". Det går inte riktigt att ta dem på allvar, liksom. Om man inte tänker på samma plan själv.

Min favoritfolkgenre inom genialism är musiker. Kompositörer, ljudskapare. Låtskrivare hör förvisso också till kategorin, men hamnar i ett eget fack. De är poeter med musiköra. Att skapa ljud, sätta ihop ett stycke, komponera en symfoni av frekvenser och takter som inte bara tilltalar det mänskliga örat utan får ett dödligt popfan att haja till och en musikälskare att sluta ögonen i extas - gränsen mellan misstag och mästerverk är hårfin. Ett geni behärskar konsten att skilja dem åt.

Jag skulle vilja ge en hälsning till en av mina idoler, som just skrev en blogg om det dagliga musikinferno som våra stackars - eller lyckosamma? - öron blottas inför.

Kjell Alinge. Du rockar. Önskar att jag behärskade svenskan på din nivå.

http://www.sr.se/sida/default.aspx?programID=2196

Foto: Nisse Nilsson