Nu är det klippt! Och banne mig, jag är så nöjd att jag skiter i hårfärgningen. Ska ta o köpa en massa hårleksaker, typ mousse och sånt, och gå lös på det nya burret som bara den. Yahoo!

En tidig måndagsmorgon i juletid... Magen kurrar icke men huvudet gör sig påmint med småvärk om att emma borde få lite frukost i sig. Blä, har verkligen ingen lust. Morgnarnas illamående är mer frekvent nu.

Snart kommer lille Djingis! Buren är färdiginredd, med strö, hus, en liten hylla som man kan hoppa upp på, och såklart de obligatoriska toarullarna. Han ska få värsta äventyrsburen så småningom, men just nu så lämnar jag den som den är, för att inte överösa honom med aktivitetsgrejer redan från början. Flytten kommer vara nog omvälvande för den lilla kraken. Tänk, att klippa alla familjeband vid späda sex veckors ålder. Undrar vad det skulle motsvara i människoår?

This is the beginning of a new era. A new chapter of life... Inte bara för Djingis Kahn.

Fortsättning följer.

Jag står böjd över ett julkok, yr av vilda ångor som sprider sin söta arom i hela köket. Den bubblande grytan på spisen kokar kraftigt runt min ymnigt vispande slev. Min kanelkryddade bananmarmelad är precis färdig att hällas upp på tjusiga glasburkar, när jag till min förskräckelse ser något svart virvla upp från bottnen.
Min julklapp har bränt vid.
Och jag känner hur all husmorsstolthet sakta sipprar ut ur bröstet med ett hopplöst litet pfjuuuuu...

Nåja. Det är tanken som räknas, tänkte mamma när barnet kom hem med en liten spikklubba från träslöjden och förtjust utbrast "Smörkniv, varsego'!" Och den metaforen gäller från och med detta julkok även vuxna, sådeså.

Övrigt idag... Pulka! Invigt i vinterns första nysnö, som sig bör. Jag och Wille traskade med raska steg bort mot de glada små i backen bakom fotbollsplanen. Den är stor, den backen. Brant. Och förjämrans flåsig att klampa upp för. Vi grabbade en random pulka (barn i mitten av backen skriker "låt bli, det där är MIN pulka!" Varav jag svarar: "Får vi låna den?" Barnet vrider lite på sig, kollar på sina polare, kollar på tefatet han har i handen och ropar tillbaka "Njäääää". Vilket vi tolkade som ja. En liten stund ialla fall. Vi hann åka två vändor var innan ungen ville ha tillbaka sin pulka. Men nu är pulkabacken ialla fall officiellt invigd för i vinter, liksom mina termobrallor. Mer underbart plagg har väl sällan burits! Ialla fall vintertid. Jag förblev helt torr, trots yrsnö upp till öronen. Hipp hurra.

Och så träning. Jag har börjat följa Coltings cykelträningsprogram "from scratch", vilket inte betyder att det är lätt i början... Men den stegrar långsamt, vilket jag är otroligt tacksam över. Idag: Spin distans, 1 h, med en medelfart på 17 km/h. Jag vill ha som mål just nu att klara en medelfart på 20 km/h. Passet ska köras en gång i veckan, och ökas med fem minuter varje gång. Veckans andra cykelpass är ett kvalitetspass med intervaller på 4 min hårt följt av 2 min mindre hårt. Första passet, i måndags, körde jag fyra intervaller. Ska kolla upp när dessa skall ökas på i mängd...

Kanske ska börja föra träningsdagbok?

Dessa egovåndor! En blir gäelen snart...

Det velas och funderas huruvida kalufsen ska bli blå eller ej. Kanske räcker det med att klippa rufset? Måste det bli blått? Klart icke. Men det gör ont inuti oxens envisa tankegångar att inte fullfölja en plan som hållits på under en sån lång tid. Ända sen i somras ju. Och så har man skrutit vida omkring om planen och det väntade resultatet. Inte kan man väl bara strunta i allt nu...?

Sickna problem jag har, va. Sitter och funderar på vilket sätt jag ska spendera mina pengar på att få ett annat utseende. Oh så livsviktigt. Nja, inte riktigt. Men roligt! Jag experimenterar, alltså lär jag mig.

Triathlon-ambitionen fick en kickstart igår. Löpning i terräng, plus fyra intervaller på spincykel. Känns riktigt najs i lårmusklerna såhär dagen efter. Idag blev en vilodag men imorgon blire mera löpning.. Men, axeln är fortfarande skadad så mitt viktlyftarprogram får vänta till nästa vecka. Viktprogrammet står visserligen utanför triathlonträningen, men är ändå sketans bra för uppbyggnaden av muskler och för att förebygga skador i framtiden. Tack för gymgenomgången, Nico :)

För tillfället har jag inget fullständigt triathlonprogram som jag går efter, eftersom jag inte har tillgång till simhall hur som helst. Men, nere i Kristianstad kommer jag investera i ett simkort, så kan man köra både gym, spin och simning på samma ställe. Just nu är det bara förberedelser och uppbyggnad av kroppen som gäller, inför starten på det riktiga programmet. Som går av stapeln så fort jag flyttar ner. Yahoo!

Jag är nykär i min träning :)

Inte för att jag lyssnar på Bowie särskilt mycket längre, min nuvarande livssituation relaterar bättre till metal. Men titeln passade temat.

Första förändringen kommer här:

Tadaa.

Nytt blogface. Skall redigeras när jag får tag på nån som kan html.

Då jag insett att bloggen behöver tillskrivas ett något annorlunda syfte än det tidigare, så fick hela shittet en ansiktslyftning. Detta kommer numera inte bara vara en återspegling av murkiga, halvskumma filosofier utan även bli en helt vanlig sida livsåskådning, ältande, personliga mer eller mindre intressanta skildringar och åskådningar, med mera med mera. Mer allmänt, mer omfattande. Så blire mer skrivet :P

Dagens andra förändring innebär ett målsättande. Det gick inte så bra på springrundan igår. Idag gick det bättre. Och i framtiden skall det gå ännu bättre. Mitt mål, satt idag, är att ha anmält mig till och genomfört en Ironman innan jag fyller trettio. Och jag börjar träna idag. Voilá!

Kolla in min idol.

http://www.colting.se/