Lägg dig ner vid en avskild strand. Vågorna kluckar några meter bort, vinden susar svagt i träden. Solen strilar värmande genom det skira lövverket från en asp. Flugorna har tagit siesta. Magen är mätt. Det enda livstecken som märks är ditt eget lilla belåtet suckande aaaaahh....

När du öppnar ögonen kanske du befinner dig precis vid den här stranden. Men du kan lika gärna ligga utsträckt på husets skönaste soffa och bara drömma dig bort vartsomhelst. Det härliga är att det egentligen inte spelar någon roll. I eftermiddagsluren tar man sig dit man känner för, och stannar tills vardagens ringklocka åter kallar.

Jag har tagit mig till vana att lägga in en liten lur mitt på dan. Särskilt efter en ansträngande morgon. Som imorse, efter en timmes spinningpass plus rask promenad till och från gymmet. Känslan när man åter vaknar är underbar - som att börja om på nytt med en ny, utvilad kropp och återhämtad kraft.

Ps. Gissa hur riggad bilden är. Heeeelt naturlig... Ehm.