Lägenhet! Yahoooo! Det är nästan för bra för att vara sant. Och stor är den också. fyrtio kvadrat, en etta, totalrenoverad med sprillans och helt oanvända vitvaror. Badkaret är också nytt, som jag ska få inviga... Det hela gick så grymt snabbt att jag knappt fattar vad som händer. Plötsligt stod jag utanför ett svängt hus (alias "korven" i hageby) och väntar på en fastighetsskötare. Vi åker hela vägen upp till sjunde våningen (Lugn farmor, det finns hiss), låser upp dörren, och interiören skiner mot mig som himmelriket självt. Så ... Ljust... Och rent... Och nytt golv, ny färg på väggarna, nytt allting... Och terrassen! Med utsikt över skog och dalar. Och den är min. Mouahaha, bara min. Inte än, i och för sig, jag ska fortfarande ränna över till Malmstaden Borgs och skriva på kontraktet imorgon förmiddag. Men sen. Och inflytt på måndag. Jag blir alldeles vimmelkantig vid tanken på hur snabbt allt går nu :)

Hoppas bara att Ica kan erbjuda lite mer tider. Alternativt så söker jag jobb på kolmården, åtminstone nu i början av säsogen när jag fortfarande kan arbeta. Sen vet vi inte hur det går med magen. Än är den liten. Men den kommer att bli större. Mycket större. Och sen mindre igen. Plopp!

Träningen har kommit väldigt mycket i skymundan på sistone. Precis som allt annat. Sen influensan och vinterkräksjukan har psyket liksom inbillat sig att kroppen ändå är för svag för att orka uträtta nåt vettigt. Så jag har mjukstartat träningen med lite friskisgympa, det är så lätt rent psykiskt att bara hänga med på ett pass. Särskilt för mig, som har ett visst behov av rutiner och fasta vanor för att funka i vardagen. Det är tids- och platsbestämt, så det krävs ingen egen viljeansträngning för att träningen ska bli av. Schemat säger åt en att man ska vara där, liksom. Och väl i salen så behöver man inte tänka själv eller egga sig för att hålla motivationen och orka fortsätta. Allt det där sköter gruppledaren. Superenkelt ju. Men nu, eller igår, så har jag börjat komma igång med mitt egna gymmande ialla fall. Och hemma har jag hittat ett kul träningsprogram som lovar att den mest otränade svagis så småningom ska kunna utföra hundra armhävningar i ett streck. Jag kanske klarar det på, säg, tio veckor. Vem vet?

Jag tillåter mig själv att vänta med utomhuslöpningen tills det blir varmare. Och sen så håller jag på så länge magen tillåter. Men efter födseln ska jag köpa en joggingvagn :D