Vad gör man egentligen i sommartider, om man är en sån där som jobbar? Går man miste om allt då?

Inte då.

Det gäller bara att fånga ögonblicken, ta chansen när den kommer, och svänga en extra runda innan man går hem.

Först då visar sig paradiset.

Som när punkan på cykeln äntligen låter sig lagas, med lite hjälp från en tryckluftsslang och rådgivning från några händiga mackjobbare på Statoil - första gången jag lagar en punka, vad katten! Alla får väl va nybörjare i början. Och premiärcykelturen plötsligt lämnar trygga asfalten, svänger in på en grusstig, för att bakom nästa syrénkrök - öppna ett blomstrande åkerhav, smyckat av loja hästar, och träd och ax som vajar i vinden. Himlen är för blå, solen steker som om det vore sista dagen den fick skina. Vidstäckt, vidöppet, på gränsen till oändligt. Klart jag var tvungen att ge mig ut i detta sagolika landskap. Tallyho.

Eller när det är sådär outhärdligt varmt och jag och en kompis bestämmer oss för att bara lata oss i en park med jordgubbar och bullar, och snart får sällskap av en annan kompis med två supergoa hundar, en fyraårig jackrussel och en fyramånaders blandis mellan leonberger och schäfer... Söt är bara förnamnet.

Eller varför inte de där vardagliga badstunderna, morgondoppet i tjärnen, eftermiddagsdoppet när man har tid att ligga i och känna hur vattnet blir varmare och varmare ju mer man vänjer sig, eller premiärsimturen i en helt ny liten sjö knappt en kvarts bussfärd från city - eller kanske en halvtimme med cykel? Måste provas nu när hjulingen åter är brukbar.

Och glöm för allt i världen inte alla grillkvällar som sträcker sig till långt in på natten, i brasans sken mitt i skogen, med marinerade stekar, kryddkorvar, mashmallows...

Nästa vecka blir det segling igen, i stockholms skärgård. Och några veckor därefter styr jag kosan mot sveriges sommarparadis nummer ett - gotland. Mitt fårö. Coolare natur får man leta efter. Det växer skor på klapperstenstränderna där!