Näääe, det kan man väl inte kalla det. Inte med tanke på att takpluggen sprack när skruvkroken var halvvägs inne, och hela schabraket nu sitter däruppe i badrumstaket på sniskan, halvvägs inborrat och med fina hammarbucklor på takfärgen runtomkring. Grattis Emma. Ibland känner man sig lite bimbo... Intrycket förstärktes säkert av att jag valde bikini istället för snickarbyxor som arbetsmundering. Vafarao, ska man skapa en image så ska man göra det ordentligt. Liten darrbent bikinibrud på ranglig stol med jättestor betongborr i näven som får armarna att dallra. Charmig som få, alltid!

Kvällen har ialla fall avslutats med något som jag tryggt kan erkänna att jag är betydligt mer inlärd i. Spinning med sällskap av Lillan på friskis, tätt åtföljt av yoga, hempromenad på lummiga cykelstigar, en äppel- och melonsmoothie spetsad med lime till kvällen, och en massa planering inför morgondagen. Jisses, även om jag inte jobbar imorgon så är schemat ändå fullspäckat. Föräldrakurs, inskrivning på jobbgarantin, ringa ultraljudet, lämna återrapporter för tre dagars demoarbete förra veckan, träna såklart... Förra veckans fulltidsarbete har gjort att träningen helt kommit i skymundan! Nicht bra. Nåja, nu kommer det igång igen.

Det här blev en massa rabblande. Så blir det när det är för mycket tankar som surrar i skallen. Nåja, vad vore livet utan en almanacka? Det blir väl antagligen långtråkigt och dötrist och tråkigt och alldeles... Alldeles underbart.