Jag känner det. Det spritter i hela kroppen. Nu. Nu. NU. Sommaren är här!

Solen har gassat och värmt upp varenda gatsten i stan och klipphäll i skogen. Och mitt på dagen kom första sommarregnet, den där ljumma, milda strilet som inbjuder till regndans och galenskaper. Jag satt och mumsade lunch på terrassen medans hällregnet slukade världen utanför. Det var lika varmt trots regn, inte en endaste rå pust i luften.

Och ännu varmare blev det när solen kikade fram bakom molnen igen.

Så varmt att jag var tvungen att ta sommarens första riktiga simtur, i min lilla skogstjärn tio minuter från min lägenhet.

Dis längs stranden, spegelblankt vatten, en stilla skog, en brygga, och en gudomligt ljuv atmosfär som lyst med sin kyliga frånvaro hela bistra vintern. Okej, det var inte varmt, tvärtom rätt svalt. Men extatiskt skönt. Rent utav meditativt.

Ibland inser man inte vilken lyx man lever i förrän man ... upptäcker det!

Härmed förklarar jag sommaren invigd.